Tjohoo! Glädjeskutt!
Jag är så glad så jag svävar som på små moln! Nu kanske ni tror att det hänt något stort och märkvärdigt. . .men jag har hittat PLOMMON i vår trädgård!
Så här är det. . .jag har ett lite speciellt förhållande till äpplen. När jag var gravid tålde jag inga dofter och även sånt som andra inte kände doftade något alls stank vedervärdigt i min blodhundsnäsa. Jag tålde inte lukten i vårt hus, inte arbetskamratens deodorant, doften av tandborsten och en rad andra saker. . .MEN doften av äpple var helt ljuvlig. Vår granne har ett äppelträd vid vägen och de sa att jag fick ta så många äpplen jag ville. Varje morgon på väg till jobbet stannade jag bilen, gick ur och hämtade ett äpple som jag sen satt och sniffade på hela dagen. Det var den enda doft som inte gav mig kräkkänslor.
Sedan dess vill jag alltid ha ett fat äkta hemodlade ljuvligt doftande äpplen inne när det är äppelsäsong (doftlösa köpeäpplen göre sig icke besvär).
Så idag gick jag ut i trädgården för att plocka in lite äpplen. De satt så högt upp i trädet att jag fick gå med näsan i marken för att leta efter fallfrukt istället. . .men vad får jag se!!! Där ligger i mossan, likt de ljuvligaste små juveler. . .PLOMMON! Gulgröna, frostade med en ljuvlig doft och smak!
Vi har bott här i 6 år och jag visste att vi hade ett plommonsnår för jag har ju sett dem blomma varje vår, men jag har aldrig tidigare sett någon frukt på dem.
Nu ska plommonsnåret (som finns i en vildvuxen del av trädgården) röjas fram och rensas upp. Kanske kan vi få liv i de gamla träden igen. Jag är SÅ lycklig över dessa små ljuvliga guldklimpar!