Vårt hus har själ
Jag vet inte om ni tänker som jag men det händer rätt ofta att jag kommit på mig själv med att tänka . . . nä, men det kan jag inte fota och visa på bloggen för då vill ingen komma tillbaka hit igen. Vi har ju bott i huset i fem och ett halvt år men inte kommit så långt med renoveringen. Dels har mina hästar tidigare tagit mycket tid (en är nu utlånad, den andra såld) och sambon har en passion för bilar men en annan anledning är att vi vill vara rädda om husets själ.
En god vän kom och hälsade på idag och hon sa som så många gånger tidigare . . . Vad är det som händer när jag kommer hit? Jag kan vara hur stressad som helst men när jag kommer hit rinner allt bara av och jag blir lugn direkt. Det är som att komma till ett SPA! Det är inte alla hus som har den här känslan bara för att de är gamla! . . . . Sånt känns SÅ gott att höra! Då hoppas jag att vi är på rätt spår med renoveringen. Vi gör inget förhastat, minsta lilla sak tänks noga igenom om och om igen och vi gör hellre för lite än för mycket. Jag tror att det är när man flyttar in och far runt som en virvel i huset och har det färdigt i ett nafs som man riskerar att förlora husets själ. Jag vill inte att husets själ ska flytta ut bara för att vi flyttat in!
Så nu, med risk för att ni slutar besöka min blogg kommer jag att visa en bild av vår orenoverade yttepyttelilla köksfarstu. Den är klargul med bruna golvlister och ett slitet linoleumgolv men den har sååå mycket charm att jag faktiskt inte haft hjärta att måla om än. Men nu har jag funderat i flera år och äntligen bestämt mig för en färg som jag tror och hoppas kommer att passa jättebra. Ljus nougat på väggarna och mörkare nougat på listerna (obränd umbra i olika brytningar).
Imorgon skulle det åska och då kan jag inte ha datorn igång så vi ses igen nästa åskfria kväll . . . om ni nu vågar er tillbaka efter den kanariegula farstun *fniss*
Ha en god natt och en härlig helg! KRAAAM!