Vad var det jag sa!

Det finns tillfällen då det inte passar sig alls att kläcka ur sig ”Vad var det jag sa!” ….och detta känns som ett sådant. Trots att jag hört mig själv fråga om det verkligen står kvar på plats om det stormar så har jag nu bitit mig i tungan, för inget blir bättre av att bli påmind om det.

Som jag sett fram emot att få en rejäl vedbod!…och SOM sambon snickrat och kämpat! Det kändes som att det nästan bara var träpanel och tegel kvar…så nära att bli klar….men efter gårdagens hårda vindbyar känns ”nästan klart” väldigt långt borta igen.

Försäkringsbolaget ruskar på huvudet och säger nix pix här har ni inget att hämta.

Ja ni kära vänner…..hur gör man för att orka ta nya tag?