Mörker råder och inte ens den gnistrande snön kan lysa upp tillvaron…

Helgen har varit helt underbar.
Jag och Anna har var på resa genom södra Sverige. Vi besökte Nina Hartmanns Bohemian Hapserie, loppisar, övernattade hos Gua och hennes familj (som jag förövrigt är helt kär i…puss, puss, puss på er!).
Vi har också besökt ett par fantastiska hem där vi gjort reportage. Stort tack för att ni öppnade era hem för oss!

Idag var första dagen på jobbet efter jullovet…och tyvärr förde dagen med sig en överraskning jag helst hade varit utan. Jag brukar inte skriva om mitt jobb på bloggen…tycker inte att det hör hemma här men detta har gjort mig så ledsen att jag tappat lusten till allt, och det kommer kanske dröja ett tag innan jag orkar blogga igen så därför vill jag bara kort berätta…

Jag har jobbat på företaget i 22 år och under 18 av dessa har jag varit på den avdelning jag är nu. Under förra året fick vi in färre jobb och några av oss blev utlånade till andra avdelningar. Idag gick jag till min chef i hopp om att jag snart skulle få komma tillbaka till min ordinarie arbetsplats men fick istället veta att jag inom kort kommer att flyttas över permanent till den andra avdelningen. Allt hade väl varit frid och fröjd om jag hade trivts, men problemet är att jag vantrivs.

Jag vet att det kan tyckas som ett banalt problem för många. Människor blir sjuka, dör, folk kastas ut i arbetslöshet.
Jag är innerligt glad över att jag fortfarande har ett jobb, och jag hoppas att jag med tiden kan lära mig att trivas. Tårarna har varit många under dagen och just nu känns det tungt. Kanske kommer det att komma något positivt ur detta som jag inte kan se nu. Hoppas det.

Kram till er alla!