Hajtänder?

Åren går så fort. Tänker ofta på det…och att visst borde man bli lite bättre på att leva här och nu. Livet går ju inte i repris, och varför då leva i framtiden? Livet är HÄR OCH NU!

Jag ska försöka bli bättre på att inte bekymra mig så mycket över framtiden.

Det tydligaste tecknet på hur fort åren går måste ju vara att titta på ens barn.

Min lille kille är inte så liten längre. Varje gång han varit hos sin pappa förundras jag över hur STOR han blivit. Det känns lite sorgligt att jag missar hans liv varannan vecka men jag känner mig tacksam över att vi får se varandra med nya ögon varje gång vi träffas igen. Man blir som nyförälskad i sitt eget barn :).

Hela sju år har han hunnit bli och nu sitter tänderna som hos en haj i dubbla rader 😉