Det finns ett hem som berör mig mer än något annat…ett hem jag inte kan se mig mätt på. I en skånsk gammal korsvirkesgård bor Ulrika Hall och hennes familj och deras hem lyser av genuinitet och värme.
Jag har den fortfarande sparad, den första tidning jag såg deras hem i…när de bodde på andra våning i gårdens gamla bränneri. Det första jag fastnade för var alla de vackra vita terrinerna och att de till och med hade helvita katter som matchade den övriga inredningen perfekt…minns att jag tänkte att här har inget lämnats åt slumpen.
Sen har jag två jultidningar varav den senaste var från förra året…och det är så roligt att se hur hemmet ändras genom åren men att man ändå direkt känner igen att det är deras hem.
Detta är sann Wabi Sabi för mig 🙂