Barnrum

Igår fick jag världens ryck och började röja ur sonens rum. Nu ska det rustas upp, äntligen.
Han fyller fem år nu till våren och fortfarande har han sin säng i stora sovrummet.

Jag har inte velat att han ska vara tvungen att sova i ett orenoverat rum med sprickor i taket osv. Han har tom själv klättrat upp på skänken och försökt tejpa igen taksprickorna. Det är inte bra feng shui att ligga och sova under sådana så därför har jag alltid sagt att hans rum ska renoveras innan han behöver sova där inne.
Idag har jag tömt resten av rummet och täckt in golvet med skyddspapp. Spackel och slippapper är inhandlat. Imorgon ska jag börja riva tapet, spackla och slipa.

Till veckan ska jag försöka få tag i en matt vit färg som andas som jag kan måla tak och väggar med. Personalen på Coop tittade konstigt på mig när jag frågade efter en färg som låter huset andas och undrade ”Har ni stora problem med fukt?”.
Lite märkligt tycker jag att man blir betraktad som udda och lite konstig när man inte vill klä in sitt hus i plast, isolera med cancerframkallande glasull eller måla med latexfärg. Själv tycker jag att det är konstigare att vilja göra det. Jag skulle inte vilja rulla in mig i gladpack och gå omkring i det sen. Hur bra skulle min hud må av det? Inte bra alls, är jag helt övertygad om.
För att få plats att flytta in sonens säng in i hans rum sen när renoveringen är klar behöver jag sälja en skänk som vi inte kommer att ha plats för längre (se bild nedan). Den finns inlagd på loppisen HÄR.
Hur tänker ni när ni renoverar era hus? Tänker ni på vad färgen och materialen ni använder har för egenskaper? Om de är bra för människa, miljö och hus?