Idag fick jag ett mail från en god vän. Vi har träffats många gånger men aldrig hemma hos varandra och hon skrev så rart och berättade att hon gillar min blogg men att nu kan hon ju inte bjuda hem mig som hon tänkt för att hon tycker att hennes hus inte är piffat och i ordning som det ser ut att vara på mina bilder.
Nu väljer ju jag vad jag vill visa på bloggen och visar helst godbitarna ur vårt hem! Herregud, ni skulle veta vilken röra vi kan ha här hemma och det mesta är ju orenoverat så om någon trott att här är stylat och perfekt som det kanske verkar på bloggen så vill jag härmed berätta att här hemma hänger tapeterna i flagor, golven har färgfläckar, här finns spruckna fönsterrutor, flagande tak, lakan lite hjälpligt upphäftade på väggarna i köket, en trappa in till huset som är genomrutten och i akut behov av byte med mera, jag skulle kunna fortsätta räkna upp i evighet! Men eftersom jag inte tror att det skulle vara särskilt inspirerande för er att se detta så visar jag det heller inte.
Men jag förstår precis hur hon känner för jag känner likadant när jag kikar in hos er andra i era vackra bloggar.
När jag haft bloggen i en vecka kontaktades jag av en tjej som gör inredningsreportage till tidningar. Jag hade ju inte lagt in en endaste bild från insidan av vårt hus, endast en liten liten bild av utsidan så jag skickade henne lite bilder från insidan och tänkte att då ser hon ju själv att här gick det visst inte att göra något inspirerande reportage. Men trots detta vill hon komma hit och när jag smått chockad och lite nojjig ringer en vän och berättar, då säger hon så här till mig . . . Men herregud de får väl rikta kameran dit det är fint och saknas det en bit taklist så får de väl sänka kameran lite! *fniss* Hon tyckte inte jag behövde ha ångest alls. Så det kände jag mig lugn och trygg med ett tag men sen . . . jag var ute på en suuupervacker blogg där bloggerskan skriver att hon fått många förfrågningar om inredningsreportage men tackat nej till alla för hon känner att alla hem i inredningstidningarna är så mycket vackrare än hennes. DÅ kom min ångest tillbaka . . . NEEJ vad har jag gjort! Om hon tycker att hennes supervackra hem inte är fint nog . . . osv mal tankarna på. Det är så himla lätt att förminska sig själv och det man har. Vi får väl se hur detta slutar, jag kommer väl att kräkas av oro innan de kommer antagligen.
Dagens bilder är gårdagens fynd. Ett gräddvitt fat från Gustavsberg som jag föll handlöst för och bara älskar och ett gäng vackert slitna klädnypor med rejäl fjäder och gött bett i *fniss*
Ha det bäst! Todelidoo!